I Värend, i det pulserande hjärtat av Småland, finns en historia av strid och seger, där slagverkets trummande har överlevt århundraden av förbud och förändringar. År 1686 klövs Sveriges musikaliska himmel av förbudets blixtrar när en kyrkolag stängde dörrarna för ”all krigisk musik” vid bröllop. Skalmejor och trummor tystnade och folket fick inte längre dansa till slagverkets takter. Men i Värend vägrade trumtraditionen att låta sig besegras. Det var en tid av förbud och förtryck, men Värends rebelliska ande kunde inte tämjas. Genom att smida privilegier vid kungens hov, lyckades de att hålla sina trummor och deras musik levande. Där andra områden föll till förbudet, stod Värend stadigt kvar med sina trummor. Från den tiden framträder en glimt av heroism och hopp i Värend. Deras musik var inte bara ljud, det var ett uttryck för frihet och gemenskap, en seger över förtryckets tyranni. Även när förbudet fanns kvar, ekade slagverkets genom årtiondena och in i det moderna 1900-talet. Det är berättelsen om Värends modiga kamp och seger. I en tid av förbud och restriktioner, står deras musik som en fackla av hopp och envishet, och deras trummor slår som hjärtats slag i folkets historia.

Leif Jonzon, trummande smålänning!